Det är söndag och ångesten kryper på.
Tänk om det alltid kunde vara som det är nu. Med sol och värme, shorts och linne, bad och blåbärsplock med glada barn med bruna ben och skrubbsår och smuts under naglarna och grus i håret och myggbett på rumpan.
Om himlen var blå jämt med enstaka moln och det var för varmt för att äta men ett måste att dricka och skratten klingade längs Edestadsvägen och bubblade ur öronen på sommarlovsfirande ungar och semesterfyllda föräldrar.
Imorgon börjar jag jobba igen efter e omgång med semester och det vore lögn och säga att det inte känns klumpigt i halsen och vemodigt o magen. Det är bara tre veckor, sen är jag ledig igen men det känns ändå inget kul nu när Mange går på semester äntligen och alla barnen är lediga och solen skiner.
Jag vill lite ha sommarlov hela året runt just nu. Eller ett jobb som inte åt upp all min livslust och energi. Jag vill liksom leva livet lite ännu mer ett tag till.
Senaste kommentarer