ikväll vill jag minnas det fina, det härliga, ljusa.. Hur du tog hand om mig, formade mig, gjorde mig trygg. Hur jag alltid alltid fick komma hem till er, sova hos er, äta hos er, bara vara hos er, när jag ville, villkorslöst. Alla tidningar jag klippt i, sparade bilder i mängder, blandade ditt mjöl med vatten, gjorde klister på hela din diskbänk, åt upp din nyinköpta gurka, drack äppelmust och åt smörgåsrån med ost. Alla somrar jag sprungit i din trädgård, plockat blommor, fikat i bersån, alla timmar vi tittat på jeopardy, spelat Uno, kastat boccia. Alla turer med båten, sittandes i fören med spralliga ben och vatten som skvätte uppe, hur jag välte dig på luftmadrassen efter ett löfte från pappa om en docka. Hur du bakade frallor, banankakor, äppelpajer och rababerkräm, dina älskade rabarber som jag saknar dem. Dina tofflor som du snubblat på så många gånger o brutit både armar och ben. Du fanns alltid där, alltid. För mig men också för mina barn. Jag kan inte förstå hur jag ska fortsätta nu som om inget hänt, hur jag ska kunna se ditt hus utan att tappa mig själv.
De säger att det kallas hjärtesorg och jag förstår det för den smärtan jag känner i hjärtat är obeskrivlig. Det är liksom över nu. Det är förbi. Minnen som bleknar men aldrig försvinner. Dagar som gått som jag aldrig får igen. Det finns ingenting jag ångrar, jag känner att jag fått ta vara på allt du gett. Jag lovade när jag var liten att jag skulle ta hand om dig när du blev gammal och det kanske jag inte kunde hålla riktigt, jag erbjöd dig hjälp ibland men du vill ofta inte ha den och du hann inte vara så gammal och sjuk så länge.
Det känns så väldigt märkligt att livet tickar på. Tiden stannar inte upp, fast den borde det. Jag vet inte när det kommer bli lättare, morfar dog för snart fyra år sedan och jag kan fortfarande inte prata om honom utan en smärta i hjärtat och jag kan inte åka om kvarnen.. Det gör för ont.
Lilla mormor, du ska få vila nu. Brevid morfar. Som du ville. Du slipper ha ont nu. Du slipper sakna honom. Du slipper ha dödsångest. En dag möts vi igen, jag hoppas ni är där och väntar på mig.
Senaste kommentarer