Förlossningsberättelse*

Det vore väl på tiden att jag kikar in här och uppdaterar vad som händer!

Jag har inte riktigt orkat eller lagt fokus på det innan!

Den 8/8-18 kl 08:17 (hade jag vetat hade jag knipt en minut till haha) föddes vår son.

Han var beräknad den 17/8 men få trodde väl att han ville vänta tills dess då systrarna haft ännu mer bråttom ut till världen! 

Kortversion av förlossningsberättelsen är att jag vaknade av värkar ca 01:30 natten till tisdagen. De va oregelbundna under dagen men gjorde ont och ca 21:30 på tisdagen var vi på förlossningen för kontroll och då var jag öppen 6-7 cm. Vi fick ett rum och jag fick en lustgas som inte fungerade. Det gick väldigt långsamt och Vattnet ville inte gå och efter en Ryggmärgsbedövning tog de hål på det och det gick fortare. Tre krystvärkar senare,helt utan smärta kom han som i en vattenrutschbana onsdagen klockan 08:17. Jag fick inte en enda skada, trots att det gick så fort att BM inte var riktigt beredd.

Låååång versionen har du nedan;)

Måndagen den 6/8 var vi på Barnens Gård med Mia och våra kids- vi valde det istället för Ölands djurpark då det var närmare hem om det skulle vara nått och en lugnare plats. Jag var lite småorolig för jag hade sen dan innan haft ett jäkla tryck neråt hela tiden som gjorde att jag nästan kissade ner mig om jag inte uppsökte toa på typ en sekund från att jag blev kissig, och kände viss ångest över att det skulle bli ett blött äventyr haha men det gick bra! 

På kvällen kände jag inget speciellt men vid halv två på natten vaknade jag av förvärkar/värkar som gjorde ont. De kom med olika långt mellanrum först och gjorde så där lagom ont så att jag inte kunde sova.

Fram åt morgonen blev de mer och mer täta. Jag skickade dock Mange till jobbet och tog den magbilden här ovan.

När jag var igång blev värkarna intensivare och när jag vilade tog de lång tid emellan. Jag vilade lite medans Anna kom och hämtade barnen och fixade och donade lite åt mig här hemma. Hon är en klippa!!

Vid lunch följde jag med henne hem och käkade och då stannade det nästan av helt. Jag åkte hem och började fixa lite och det satte igång igen. Ringde förlossningen för att fråga om de tyckte att jag skulle vila eller röra mig. Vila tyckte de såklart. Sova var uteslutet enligt mig då jag skulle vakna av smärtan och BM rekommenderade mig att ta ett bad. Det skulle antingen göra att det lugnade sig eller tog mer fart. Hon sa att om det blev värre av det skulle jag ringa igen så ville de göra kontroll och sen ev ge mig en sovdos inför natten då jag varit vaken länge och var trött av smärtan.

Sagt och gjort, jag tog ett bad, Mange kom hem och det hela blev värre. Jag ringde och vi åkte in för kontroll. Värkarna var inte regelbundna nog och hon tyckte tydligen inte jag såg så påverkad ut, tänkte skicka hem mig med sovdos, men de kollade ändå hur öppen jag var o konstaterade lite paffa att jag ändå var öppen 6-7 cm och att jag hade pokerface. Vi blev inlagda på förlossningen, jag fick lustgas och tänkte att 3-4’cm går ju på 3-4 timmar si sådär…

Då var klockan 21:30 typ och det gick inte på 3-4 timmar..

Det hände faktiskt ingenting nästan.. trots intensivare värkar, trots dans vid gåbordet.. Jag var så trött och slut under natten att jag till slut inte orkade svara på tilltal. Jag bara kopplade bort. Kände att jag inte orkade mer. Vattnet gick aldrig och hon ville ta hål på det. Lustgasen funkade inte alls och droppen var när vi försökte oss på nån bäcken ställning som skulle vara bra och jag på riktigt trodde jag skulle dö. Jag hade inte tänkt ta Ryggmärgsbedövningen men där och då insåg jag att jag inte hade nått val. Det genererade dessutom till att vi insåg att lustgasen inte funkade.. Jag hade förmodligen dragit ut nån slang innan som de missat och de var därför jag inte känt av den. Det gjorde jag nu och tillsammans med bedövningen fick jag ny energi. De tog hål på vattnet och jag ville stå upp, gunga, dansa, vad som bara det skulle gå fortare. Det gick tyvärr inte för dosan som ska mäta bebis hjärtljud hittade inte det och jag var tvungen att ligga ner och en BM fick sitta och hålla den mot magen.
Jag låg i den där bäckenställningen och det gick faktiskt väldigt bra. Kände att det började trycka på men de trodde inte jag var redo riktigt än. När de väl vände runt mig såg de mörka lockar och insåg att jo de var jag nog. Tre pushar och helt utan smärta, ingen brinnande fackelkänsla helt odramatiskt åkte en bebis vattenrutschkana ut! Jag var så lättad och lycklig på samma gång att jag grät.

Jag såg direkt att det var en pojk! Jag som kunde satsat miljoner på en flicka, haha.